Gränskontrollen till Kazakstan. Iskall vind från norr. Regn som övergick i hagel. Passkontroll och ifyllande av deklaration.
Jag var först klar, så jag frågade en av vakterna i sina urmodiga sovjetuniformer, om det fanns någon toalett. ”Fråga min kollega därborta vid utgångsgrinden”.
Jag sprang dit i regnet, gick genom grinden och träffade på en soldat, som stod ensam och frös. Han pekade bortåt en toakur långt ut på slätten. Det ösregnade så jag sade: ”Jag tror jag avvaktar. Jag går tillbaka till bussen.”
”Nej det får du inte göra. Du har passerat den här grinden!”
”Men jag har ju mitt pass därborta!” Motvilligt släppte han mig tillbaka, och jag sprang tacksamt tillbaka till den varma bussen.
Efter någon timme hade alla i gruppen gått igenom alla formaliteter, och vi kunde rulla genom sista grinen in i Kazakstan.
Till synes helt fritt betade hjordarna med får ute på slätten.
Men någonstans i närheten fanns säkert en herde, som vakade över dem.
Även hästar spred sig ut över de öppna vidderna. Inga staket någonstans.
Kazakstan är i stort en plan slätt, med berg i norr och i söder.
Idealisk terräng för de fritt strövande hästarna.
Kazakstan uppger att de är en republik,
men president Nursultan Nazarbajev har som diktator total makt.
Elledningar intill en transformatorstation.
En kortslutning har här orsakat en brand.
Man ser en man nedtill vänster, som ännu inte verkar ha upptäckt branden.
Nikolaj Przjevalskij var en rysk upptäcktsresande på 1800-talet
som utforskade Centralasien, Gobiöknen och Tibet.
Ungefär samma som Sven Hedin gjorde 50 år senare.
Mängden med tomma vinflaskor intill minnesmonumentet tyder på att
några har firat Nikolajs minne riktigt rejält.
I hög fart åkte vi genom det bergiga landskapet på väg mot landets största stad – Almaty.
Lunchen åt vi vid en ravin med en häftig utsikt.
Så kom vi till Almaty - en miljonstad i södra Kazakstan.
När jag gick i skolan fick vi lära oss att staden hette Alma-Ata.
En svan bland duvor på ett torg i Almaty.
Den centrala moskén i Almaty.
Efter att ha tagit av oss skorna, kunde vi ströva runt inne i moskén. En rogivande miljö.
Den gamla sovjetstjärnan sitter kvar lite här och var i stan.
Med flera långa linbanor tog vi oss upp i Gornijbergen där flera skidbackar finns.
Långt därnere i diset skymtar man Almaty.
Där uppe i bergen såg jag för första gången en glaciär.
Sedan avrundade vi med en öl innan vi återvände ner till mer tempererade trakter.
Så lämnade vi Kazakstan med flyg.
På Almatys flygplats hade vi då passerat tre passkontroller på en sträcka av 20 meter! De är lite mer än tillåtet nojjiga.
Från Almaty flög vi med det lokala Air Astana till huvudstaden Dushanbe
i nästa land på vår resa – Tadzjikistan.
Imponerande bergsmassiv passerade vi när vi flög in över Tadzjikistan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar