Del 4 Uzbekistan - Samarkand

Med modernt och bekvämt höghastighetståg från Tasjkent kom vår lilla grupp en söndag middag fram till Samarkand – denna pärla bland städerna utmed Sidenvägen.

Uzbekistan är ett ungt land – det har inte existerat någon gång före 1991. 

Samtidigt är Samarkand en uråldrig stad, som Babylon, 

och här kan man här finna jordens mest praktfulla historiska arkitektur. 

Shakhi-Zinda är ett komplex av gravkammare från medeltiden beläget i Samarkand. 

Gravarna ligger på två rader utmed en smal gata.

Vid bönetid kunde det bli trängsel vid Qusam ibn-Abbas gravkammare.

Den allra heligaste gravkammaren är belägen längst in i Shakhi-Zinda. 

Qusam ibn-Abbas, som är begravd här, var kusin till profeten Muhammed.

Att ta av sig skorna är ett sätt att visa aktning.

Ett imponerande överdåd av komplicerade mönster skapat i kakel. 

De annars så högljudda grabbarna blev märkbart tysta när de klev in i ett mausoleum.

Raden av gravkammare i Shakhi-Zinda bildar som en smal gata.

I hela området vilar en värdig och andaktsfull stämning.

Två grabbar videofilmade och ville ha med mig, en exotisk turist, i sin film. 

OK, sade jag, men då vill jag ha en bild av er.

Registan - hjärtat av Samarkand. Namnet på den här världskända torget betyder "sandplats". 

Runt Registan torget ligger tre vackra madrasas: 

där ligger Ulugbek Madrasah från 1500-talet, 

Sher Dor Madrasah från 1700-talet och Tilla-Kari madrasah . 

Ett vackert mönster i väggmuren. 

Längst bort i hörnet står en konstnär och säljer sina teckningar.

En skulptur som föreställer ett gigantisk bokstöd för Koranen. 

Traditionen säger att om en kvinna vill bli med barn, 

så ska hon krypa in mellan pelarna under skulpturen.

Försäljning av nötter som blivit ett familjeföretag. 

Barnen går i skolan på förmiddagen och hjälper mor på marknaden på eftermiddagen.

Gour Emir Mausoleum i Samarkand anses vara ett av stadens vackraste mausoleum, 

uppförd av Amir Temur år 1404.

 Här i Gour Emir mausoléet ligger nationalhjälten Timur Lenk begravd.

Som tillfällig besökare slås man av stadens storslagenhet.

Även på en bakgata, inne på en gård kan man finna fina detaljer att fotografera.

Vi återvände flera gånger till Registan-torget. 

Det här är den här vyn man alltid ser på bild när man läser om Samarkand. 

Man blir verkligen förtjust första gången man kommer hit.

Ja, det är precis som man alltid har sett det på bild, fast mer storslaget i verkligheten.

En pojke finklädd till festen efter en omskärelseritual i den historiska staden.

I varje rum, varje sal fylls väggar och tak med olika mönster i ett harmoniskt samspel.

Det är inte bara fronten på varje byggnad som är pampigt utsmyckad. 

Även inne på gården, som här Sher Dor Madrasah,  har man lagt ner mycket jobb på utsmyckningen.

I de madrasas som inte är i bruk hyrs utrymmena ut till butiker och serveringar. 

Staden får in hyresintäkter, och kommersen ger en mer levande stadsbild. 

Dörrar utan gångjärn, men med tappar längst upp och längst ned. 

Jag tror att dörren är en av världens äldsta uppfinningar.

Två uzbekiska kvinnor med vita huvudbonader hastar över Registantorget.

Även de flesta unga kvinnor var klädda i eleganta klänningar.

Gour Emir Mausoleum låg på gångavstånd från hotellet 

så det var lätt att återvända dit när solen gått ner, 

för att få några fina bilder av anläggningen i strålkastarbelysning.

Gour Emir Mausoleum från 1400-talet var en av mina favoriter 

bland Samarkands alla praktfulla byggnader.

Sista kvällen i Samarkand. Dagen därpå skulle vi åka vidare mot nästa pärla bland Sidenvägens städer – Bukhara.